Chords for Fylljonas jultal
Tempo:
84.275 bpm
Chords used:
A
E
D
C#m
Tuning:Standard Tuning (EADGBE)Capo:+0fret
Start Jamming...
[A] Han
[E] [A]
satt i drömmar bak vinets bål, och höll ett [E] mumlande tal.
Min broder Jonas han sa det skål, när man dräcker blir [A] tungan hal.
Och tankarna komma och vandra, så hastig lite [D] bort igen.
Men istället komma [A] där andra, [E] man borde ej [A] tänka min vän.
Jag tänker upp på min ungdomstid, den var härlig och [E] blodet sköd.
Jag levde fort, och jag strid i min strid, som andra för [A] liv och bröd.
Jag var ung, det var härligt att strida, för brödet och [D] kärleken.
Men mycket måste [A] man lida, [E] för en man blir [A] klok min vän.
Jag minns mina kvinnor och fagrammar, det var många och [E] jag jag brann.
Den ena var lång och slank som en stör, en annan var [A] fet och grann.
Och jag rumlade om och brände, i båda [D] ändar mitt ljus.
Jag sökte, men [A] aldrig mer kände, [E] ja första [A] kärlekens rus.
Min första kvinna var fager och ung, bara femton och [E] blodet hett.
Och ungfridom, men det kändes väl tung, ty vi levde från [A] sans och vett.
Det var blikt, det var våld, eld och låga.
Det var himmel och [D] helvete rent.
Det var faradisk lust, [A] det var plåga, [E] jag har ångrat, jag gick [A] men för sent.
Jag har längtat och saknat och längtar ännu, jag har sökt i en [E] tid så lång.
Ung och ung, bara femton och här ligger du, och knappast [A] luden en gång.
Och jag minnes vårt första möte, det var vår, det var loft, [D] det var dröm.
Och hon grät när jag fann [A] hennes sköte, [E] av en kärlek [A] darrande öm.
Och hon grät när jag gick, men jag tänkte då, du gråter men [E] inte jag.
Jag är ung, jag är stark, det finns andra att få av samma [A] utsökta slag.
Jag tog fel du, ty aldrig mera har jag som vän [D] våren känt.
Det blev många, [A] många flera [E] och snart är mitt [A] ljus förbränt.
Bror Jonas han drog en suck så svår, hans röst bröds [C#m] grumlig [E] och tjock.
Och jag tyckte jag skönde en darrande tår under spritsfullna [A] ögonlock.
Och han reste sig ovikt och fumligt, en försupen [D] unkors drul.
Och han gick och han [A] mumlade grumligt, [E] tack för supen minne vän [A] och god jul.
[E] [A]
satt i drömmar bak vinets bål, och höll ett [E] mumlande tal.
Min broder Jonas han sa det skål, när man dräcker blir [A] tungan hal.
Och tankarna komma och vandra, så hastig lite [D] bort igen.
Men istället komma [A] där andra, [E] man borde ej [A] tänka min vän.
Jag tänker upp på min ungdomstid, den var härlig och [E] blodet sköd.
Jag levde fort, och jag strid i min strid, som andra för [A] liv och bröd.
Jag var ung, det var härligt att strida, för brödet och [D] kärleken.
Men mycket måste [A] man lida, [E] för en man blir [A] klok min vän.
Jag minns mina kvinnor och fagrammar, det var många och [E] jag jag brann.
Den ena var lång och slank som en stör, en annan var [A] fet och grann.
Och jag rumlade om och brände, i båda [D] ändar mitt ljus.
Jag sökte, men [A] aldrig mer kände, [E] ja första [A] kärlekens rus.
Min första kvinna var fager och ung, bara femton och [E] blodet hett.
Och ungfridom, men det kändes väl tung, ty vi levde från [A] sans och vett.
Det var blikt, det var våld, eld och låga.
Det var himmel och [D] helvete rent.
Det var faradisk lust, [A] det var plåga, [E] jag har ångrat, jag gick [A] men för sent.
Jag har längtat och saknat och längtar ännu, jag har sökt i en [E] tid så lång.
Ung och ung, bara femton och här ligger du, och knappast [A] luden en gång.
Och jag minnes vårt första möte, det var vår, det var loft, [D] det var dröm.
Och hon grät när jag fann [A] hennes sköte, [E] av en kärlek [A] darrande öm.
Och hon grät när jag gick, men jag tänkte då, du gråter men [E] inte jag.
Jag är ung, jag är stark, det finns andra att få av samma [A] utsökta slag.
Jag tog fel du, ty aldrig mera har jag som vän [D] våren känt.
Det blev många, [A] många flera [E] och snart är mitt [A] ljus förbränt.
Bror Jonas han drog en suck så svår, hans röst bröds [C#m] grumlig [E] och tjock.
Och jag tyckte jag skönde en darrande tår under spritsfullna [A] ögonlock.
Och han reste sig ovikt och fumligt, en försupen [D] unkors drul.
Och han gick och han [A] mumlade grumligt, [E] tack för supen minne vän [A] och god jul.
Key:
A
E
D
C#m
A
E
D
C#m
_ _ [A] Han _ _
[E] _ _ _ [A] _ _ _
_ satt i drömmar bak vinets bål, och höll ett [E] mumlande tal.
Min broder Jonas han sa det skål, när man dräcker blir [A] tungan hal. _
Och tankarna komma och vandra, så hastig lite [D] bort igen.
Men istället komma [A] där andra, [E] man borde ej [A] tänka min vän.
Jag tänker upp på min ungdomstid, den var härlig och [E] blodet sköd. _
Jag levde fort, och jag strid i min strid, som andra för [A] liv och bröd.
Jag var ung, det var härligt att strida, för brödet och [D] kärleken.
Men mycket måste [A] man lida, [E] för en man blir [A] klok min vän.
Jag minns mina kvinnor och fagrammar, det var många och [E] jag jag brann. _
Den ena var lång och slank som en stör, en annan var [A] fet och grann.
Och jag rumlade om och brände, i båda [D] ändar mitt ljus.
Jag sökte, men [A] aldrig mer kände, [E] ja första [A] kärlekens rus.
Min första kvinna var fager och ung, bara femton och [E] blodet hett.
Och _ ungfridom, men det kändes väl tung, ty vi levde från [A] sans och vett.
Det var blikt, det var våld, eld och låga.
Det var himmel och [D] helvete rent.
Det var faradisk lust, [A] det var plåga, [E] jag har ångrat, jag gick [A] men för sent.
Jag har längtat och saknat och längtar ännu, jag har sökt i en [E] tid så lång.
Ung och ung, bara femton och här ligger du, och knappast [A] luden en gång.
Och jag minnes vårt första möte, det var vår, det var loft, [D] det var dröm.
Och hon grät när jag fann [A] hennes sköte, [E] av en kärlek [A] darrande öm.
Och hon grät när jag gick, men jag tänkte då, du gråter men [E] inte jag.
Jag är ung, jag är stark, det finns andra att få av samma [A] utsökta slag.
Jag tog fel du, ty aldrig mera har jag som vän [D] våren känt.
Det blev många, [A] många flera [E] och snart är mitt [A] ljus förbränt. _
Bror Jonas han drog en suck så svår, hans röst bröds [C#m] grumlig [E] och tjock.
Och jag tyckte jag skönde en darrande tår under spritsfullna [A] ögonlock.
Och han reste sig ovikt och fumligt, en försupen [D] unkors drul.
Och han gick och han [A] mumlade grumligt, [E] tack för supen minne vän [A] och god jul. _ _ _ _
_ _ _ _ _ _
[E] _ _ _ [A] _ _ _
_ satt i drömmar bak vinets bål, och höll ett [E] mumlande tal.
Min broder Jonas han sa det skål, när man dräcker blir [A] tungan hal. _
Och tankarna komma och vandra, så hastig lite [D] bort igen.
Men istället komma [A] där andra, [E] man borde ej [A] tänka min vän.
Jag tänker upp på min ungdomstid, den var härlig och [E] blodet sköd. _
Jag levde fort, och jag strid i min strid, som andra för [A] liv och bröd.
Jag var ung, det var härligt att strida, för brödet och [D] kärleken.
Men mycket måste [A] man lida, [E] för en man blir [A] klok min vän.
Jag minns mina kvinnor och fagrammar, det var många och [E] jag jag brann. _
Den ena var lång och slank som en stör, en annan var [A] fet och grann.
Och jag rumlade om och brände, i båda [D] ändar mitt ljus.
Jag sökte, men [A] aldrig mer kände, [E] ja första [A] kärlekens rus.
Min första kvinna var fager och ung, bara femton och [E] blodet hett.
Och _ ungfridom, men det kändes väl tung, ty vi levde från [A] sans och vett.
Det var blikt, det var våld, eld och låga.
Det var himmel och [D] helvete rent.
Det var faradisk lust, [A] det var plåga, [E] jag har ångrat, jag gick [A] men för sent.
Jag har längtat och saknat och längtar ännu, jag har sökt i en [E] tid så lång.
Ung och ung, bara femton och här ligger du, och knappast [A] luden en gång.
Och jag minnes vårt första möte, det var vår, det var loft, [D] det var dröm.
Och hon grät när jag fann [A] hennes sköte, [E] av en kärlek [A] darrande öm.
Och hon grät när jag gick, men jag tänkte då, du gråter men [E] inte jag.
Jag är ung, jag är stark, det finns andra att få av samma [A] utsökta slag.
Jag tog fel du, ty aldrig mera har jag som vän [D] våren känt.
Det blev många, [A] många flera [E] och snart är mitt [A] ljus förbränt. _
Bror Jonas han drog en suck så svår, hans röst bröds [C#m] grumlig [E] och tjock.
Och jag tyckte jag skönde en darrande tår under spritsfullna [A] ögonlock.
Och han reste sig ovikt och fumligt, en försupen [D] unkors drul.
Och han gick och han [A] mumlade grumligt, [E] tack för supen minne vän [A] och god jul. _ _ _ _
_ _ _ _ _ _