Chords for Kari Svendsen sjunger Fröken Johansen(Johansson)
Tempo:
89.4 bpm
Chords used:
A
D
E
F#
Em
Tuning:Standard Tuning (EADGBE)Capo:+0fret

Jam Along & Learn...
Ja, ska du börja ta och berätta lite vad det är vi har här nu?
Det är ju det han
gjorde han
Ja, just det.
Och kan du [Em] också
tala
vad [F#] det är jag har i mig
Ja, [D] ja.
Kan du spela nånting på det nu?
[A] Nej, nej, nej.
Vi var arbetskamrater, [E] fröken Johansen och jag
Men livet lägger många [A] fäller i en jomfrusvaj
En vacker dag kom det till vår café en [D] skilig man
Med knä, besparta och gräs [F#] profil, den rena donjuang
[D] Fröken Johansen servet är [A] själden, men när han kom in
[E] Var hon alltid rask på fordon, och [A]
tillvores som en vind
Jag [D] försökte allt jag kunde, men hon [A] ejde inte skam
Så det blev [E] alltid fröken Johansen som fick [A] servera han
Gang på gang kom han igen, och [F#] svärt i skärde vi [E] var
Vi ville ju så gärna [A] veta vad det var för kar
Och så en dag förtalte han att han satt [D] på kontor
Varsen av [A] direktören och [E] fabriken, den var stor
[D] Fröken Johansen och jag, [A] vi gick och var på samma dröm
Dröm om pengar, vila och villa, och en äktemans och öm
Men [D] jag tänkte, om han frir så blir [A] det en äppelmaj han tar
Det är nog [E] säkert fröken Johansen som största [A] chansen har
Han var väldigt, väldigt skilig, hade [F#] ring med [E] diamant
Och vi tog på oss [A] öreklips och all slags fjas och pann
Och läppestift och nejlelakt och fingret på [D] påtan
Ja, till [A] och med till vardags tog vi på oss [A] söndagsklär
Fröken [D] Johansen var tjusig, hon var vacker som en bag
Hennes [E] näsa den var böjde, hon [A] hade rena andelstrag
[D] Hon var slank och nätt, men jag är det [A] hon kallar god och rund
Så att det [F#] inte var någon hopp om mig, förstod jag om en stund
Ja, han kom och gick och [B] hälsade, men [E] sa det ingenting
Det var en dag, fröken Johansen, [A] med sin förlåningsring
Då tog jag mig öreklips och läppestift [D] och all
Och vad som sedan skedde, [E] det är ganska kort för mig
Var glad, [D] fröken Johansen, hon ångrar sig, [A] det kan man ju förstå
Ty [E] det var en sol och vårdman [A] som hon råkade träffa på
Hon står [D] ända bakom disken, och jag föler mig så glad
För visst han [E] hade fritt till mig, så hade också jag sagt ja
För visst han hade fritt till mig, så hade också jag sagt ja
[N]
Det är ju det han
gjorde han
Ja, just det.
Och kan du [Em] också
tala
vad [F#] det är jag har i mig
Ja, [D] ja.
Kan du spela nånting på det nu?
[A] Nej, nej, nej.
Vi var arbetskamrater, [E] fröken Johansen och jag
Men livet lägger många [A] fäller i en jomfrusvaj
En vacker dag kom det till vår café en [D] skilig man
Med knä, besparta och gräs [F#] profil, den rena donjuang
[D] Fröken Johansen servet är [A] själden, men när han kom in
[E] Var hon alltid rask på fordon, och [A]
tillvores som en vind
Jag [D] försökte allt jag kunde, men hon [A] ejde inte skam
Så det blev [E] alltid fröken Johansen som fick [A] servera han
Gang på gang kom han igen, och [F#] svärt i skärde vi [E] var
Vi ville ju så gärna [A] veta vad det var för kar
Och så en dag förtalte han att han satt [D] på kontor
Varsen av [A] direktören och [E] fabriken, den var stor
[D] Fröken Johansen och jag, [A] vi gick och var på samma dröm
Dröm om pengar, vila och villa, och en äktemans och öm
Men [D] jag tänkte, om han frir så blir [A] det en äppelmaj han tar
Det är nog [E] säkert fröken Johansen som största [A] chansen har
Han var väldigt, väldigt skilig, hade [F#] ring med [E] diamant
Och vi tog på oss [A] öreklips och all slags fjas och pann
Och läppestift och nejlelakt och fingret på [D] påtan
Ja, till [A] och med till vardags tog vi på oss [A] söndagsklär
Fröken [D] Johansen var tjusig, hon var vacker som en bag
Hennes [E] näsa den var böjde, hon [A] hade rena andelstrag
[D] Hon var slank och nätt, men jag är det [A] hon kallar god och rund
Så att det [F#] inte var någon hopp om mig, förstod jag om en stund
Ja, han kom och gick och [B] hälsade, men [E] sa det ingenting
Det var en dag, fröken Johansen, [A] med sin förlåningsring
Då tog jag mig öreklips och läppestift [D] och all
Och vad som sedan skedde, [E] det är ganska kort för mig
Var glad, [D] fröken Johansen, hon ångrar sig, [A] det kan man ju förstå
Ty [E] det var en sol och vårdman [A] som hon råkade träffa på
Hon står [D] ända bakom disken, och jag föler mig så glad
För visst han [E] hade fritt till mig, så hade också jag sagt ja
För visst han hade fritt till mig, så hade också jag sagt ja
[N]
100% ➙ 89BPM
A
D
E
F#
Em
A
D
E
_ _ _ _ Ja, ska du börja ta och berätta lite vad det är vi har här nu?
Det är ju det han_
_gjorde han_
Ja, just det.
Och kan du [Em] också_
_ _tala
vad [F#] det är jag har i mig_
Ja, [D] ja.
Kan du spela nånting på det nu?
[A] Nej, nej, nej.
Vi _ _ _ var _ arbetskamrater, [E] fröken Johansen och jag
Men livet lägger många [A] fäller i en jomfrusvaj
En vacker dag kom det till vår café en [D] skilig man
_ Med knä, besparta och gräs [F#] profil, den rena donjuang
[D] Fröken Johansen servet är [A] själden, men när han kom in
[E] Var hon alltid rask på fordon, och [A]
tillvores som en vind
Jag [D] försökte allt jag kunde, men hon [A] ejde inte skam
Så det blev [E] alltid fröken Johansen som fick [A] servera han
_ Gang på gang kom han igen, och [F#] svärt i skärde vi [E] var
Vi ville ju så gärna [A] veta vad det var för kar
Och så en dag förtalte han att han satt [D] på kontor
_ Varsen av [A] direktören och [E] fabriken, den var stor
[D] Fröken Johansen och jag, [A] vi gick och var på samma dröm
Dröm om pengar, vila och villa, och en äktemans och öm
Men [D] jag tänkte, om han frir så blir [A] det en äppelmaj han tar
Det är nog [E] säkert fröken Johansen som största [A] chansen har
Han var väldigt, väldigt skilig, hade [F#] ring med [E] diamant
Och vi tog på oss [A] öreklips och all slags fjas och pann
Och läppestift och nejlelakt och fingret på [D] påtan
Ja, till [A] och med till vardags tog vi på oss [A] söndagsklär
Fröken [D] Johansen var tjusig, hon var vacker som en bag
Hennes [E] näsa den var böjde, hon [A] hade rena andelstrag
[D] Hon var slank och nätt, men jag är det [A] hon kallar god och rund
Så att det [F#] inte var någon hopp om mig, förstod jag om en stund
Ja, han kom och gick och [B] hälsade, men [E] sa det ingenting
Det var en dag, fröken Johansen, [A] med sin förlåningsring
Då tog jag mig öreklips och läppestift [D] och all
_ Och vad som sedan skedde, [E] det är ganska kort för mig
Var glad, [D] fröken Johansen, hon ångrar sig, [A] det kan man ju förstå
Ty [E] det var en sol och vårdman [A] som hon råkade träffa på
Hon står [D] ända bakom disken, och jag föler mig så glad
För visst han [E] hade fritt till mig, så hade också jag sagt ja
För visst han hade fritt till mig, så hade också jag sagt ja
_ _ _ [N] _ _ _ _
Det är ju det han_
_gjorde han_
Ja, just det.
Och kan du [Em] också_
_ _tala
vad [F#] det är jag har i mig_
Ja, [D] ja.
Kan du spela nånting på det nu?
[A] Nej, nej, nej.
Vi _ _ _ var _ arbetskamrater, [E] fröken Johansen och jag
Men livet lägger många [A] fäller i en jomfrusvaj
En vacker dag kom det till vår café en [D] skilig man
_ Med knä, besparta och gräs [F#] profil, den rena donjuang
[D] Fröken Johansen servet är [A] själden, men när han kom in
[E] Var hon alltid rask på fordon, och [A]
tillvores som en vind
Jag [D] försökte allt jag kunde, men hon [A] ejde inte skam
Så det blev [E] alltid fröken Johansen som fick [A] servera han
_ Gang på gang kom han igen, och [F#] svärt i skärde vi [E] var
Vi ville ju så gärna [A] veta vad det var för kar
Och så en dag förtalte han att han satt [D] på kontor
_ Varsen av [A] direktören och [E] fabriken, den var stor
[D] Fröken Johansen och jag, [A] vi gick och var på samma dröm
Dröm om pengar, vila och villa, och en äktemans och öm
Men [D] jag tänkte, om han frir så blir [A] det en äppelmaj han tar
Det är nog [E] säkert fröken Johansen som största [A] chansen har
Han var väldigt, väldigt skilig, hade [F#] ring med [E] diamant
Och vi tog på oss [A] öreklips och all slags fjas och pann
Och läppestift och nejlelakt och fingret på [D] påtan
Ja, till [A] och med till vardags tog vi på oss [A] söndagsklär
Fröken [D] Johansen var tjusig, hon var vacker som en bag
Hennes [E] näsa den var böjde, hon [A] hade rena andelstrag
[D] Hon var slank och nätt, men jag är det [A] hon kallar god och rund
Så att det [F#] inte var någon hopp om mig, förstod jag om en stund
Ja, han kom och gick och [B] hälsade, men [E] sa det ingenting
Det var en dag, fröken Johansen, [A] med sin förlåningsring
Då tog jag mig öreklips och läppestift [D] och all
_ Och vad som sedan skedde, [E] det är ganska kort för mig
Var glad, [D] fröken Johansen, hon ångrar sig, [A] det kan man ju förstå
Ty [E] det var en sol och vårdman [A] som hon råkade träffa på
Hon står [D] ända bakom disken, och jag föler mig så glad
För visst han [E] hade fritt till mig, så hade också jag sagt ja
För visst han hade fritt till mig, så hade också jag sagt ja
_ _ _ [N] _ _ _ _