Chords for Loke Nyberg - Vargaflicka - Forum Vulgaris - Medeltidsveckan Visby
Tempo:
114.5 bpm
Chords used:
Dm
A
F
C
Gm
Tuning:Standard Tuning (EADGBE)Capo:+0fret
Start Jamming...
[Dm]
Den flickan mötte varg i skogen, och vargen sa, dig vill jag ha.
Och flickan ökade och tveka, men så drog hon mot i sig, och så hon sa, då må du mig vara trogen.
Och aldrig vill jag ha någon namn, och vargen lod, och handan tog [A] och sa, för vargen kärlek är nästan.
[Dm]
Igen var man hand mot kalla loven, jag ska göra dig till min.
Känn i hjärtat sticka, du varga flicka, undra vad den sösen har i sitt syn.
Var man hand mot kalla loven, flickan tog i handan sin.
För vargen rila i vinterkyla, jag ska göra dig till min.
Och ulven tog sin tös på ryggen, [C] och träden [F] blickstrade förbi.
[Gm] När vargen [Dm] drog och käften [A] slog, genom mörka skogen, fram i varja [Dm] raseri.
Över moss och över hyggen, [C] for de som en [F] iskall vind.
[Gm] Och i kärlehet, [Dm] pötte pälsens [A] let, och kysste varsom [Dm] krovens kind.
Dit hem till vargamannens kula, [C] kom de på en [F] ögonblick.
[Gm] Och tösen [Dm] lekte, och ulven [A] smekte, med sin tand och kron som ett antik.
[D] Och under fullmånen en gula, [C] där dansade de [F] med varann.
[G] Och tösens hand [D] satt i ulvigt [A] brand, deras varga hjärtan smälte samman, och de brand.
[Dm] Igen var man hand mot kalla loven, [C] jag ska [F] göra dig till min.
[Gm] Känner hjärtat [D] ticka, du varga [A] flicka, undra vad en tösen far till sitt [D] sin.
Vargman hand mot kalla loven, [C] flickan tog i [F] handans kin.
[Gm] Hör vargar [D] yla i vinterkyla, [Am] jag ska [Dm] göra dig till min.
Och våren kom till varga skogen, [G] [C] tillsammans gick de [F] ut på jakt.
[Gm] Demot [Dm] sommarlida, kom i flickans sida, [A] ja där fanns han troget kvar som han hade sagt.
[Dm] Men för flickan valde tiden nogen, [C] ej längre hennes [F] hjärta brand.
[Gm] Och dagen [Dm] grydde, och flickan [A] flydde, för att söka [Dm] en annan man.
Men det budet snart till gråben nådde, [C] och gråtande så [F] sprang han ut.
[Gm] Och över [Dm] berge, genom ben och märg, [A] kunde männen höra vargens bröstna hjärtas ljud.
[Dm] Och tösen nya karen rådde, [C] rid iväg för [F] fulla han hov.
[Gm] Men från kvästens [D] land fick han ingen chans, [A] den mannen [Dm] följde vargen ro.
[D]
[E] [Dm] Igen var man hand mot kalla loven, [C] jag ska göra [F] dig till min.
[Gm] Känner hjärtat [D] sticka, varje [A] blicka, undrar vad den tösen har ut i sitt [Dm] syn.
Varman hand mot kalla loven, [C] flickan tog i [F] handans kin.
[Gm] Hör vargar [Dm] yla i [A] vinterkyla, [Ab] jag ska [D] göra dig till min.
Men flickan visste att Ulvar elden skydde, [C] så hon satt eld på [F] hela byn.
Till [Gm] bled eld hon [D] döpte, och männen löpte, [A] medan lovorna slog högre upp i skin.
[Dm] Men sedeln ulven aldrig flyttade, [C] tillsammans gick de [F] upp i fin.
[Gm] Mot varandras [Dm] arm, i en eld så [A] varm, fick varja mann [Em] omö sitt sista äventyr.
[A] Och i lågen [D] av den röda glöden, [C] än en gång de [F] båda brann.
[Gm] Utav låg och [F] kyst, sen blir [D] allting [Gm] tyst.
[G] Men [A] tystnad vittnar om att varja kärlek än är sann.
[Dm] Tillsammans fick de möta döden, [C] tillsammans fick de [F] brinna [G] ut.
Och i hettans låga [Dm] och eldens [A] blåga, fann vi på varann igen [Dm] till slut.
Kom gärna med i sista rösta, det blir så visst.
I en varm hand mot kalla loven, [C]
jag ska göra [F] dig till min.
[Gm] Känner jag att jag [D] fick här varje [A] flicka, undra vad en tusen har du till sig [D] till.
När varman [Dm] hand mot kalla loven, [C] flickan tog [F] i hand av ansinn.
[Gm] För varja [Dm] rila i vinterkiva, [A] jag ska göra dig till, jag ska göra dig till,
jag ska göra dig [Bb] till min.
[Dm]
Den flickan mötte varg i skogen, och vargen sa, dig vill jag ha.
Och flickan ökade och tveka, men så drog hon mot i sig, och så hon sa, då må du mig vara trogen.
Och aldrig vill jag ha någon namn, och vargen lod, och handan tog [A] och sa, för vargen kärlek är nästan.
[Dm]
Igen var man hand mot kalla loven, jag ska göra dig till min.
Känn i hjärtat sticka, du varga flicka, undra vad den sösen har i sitt syn.
Var man hand mot kalla loven, flickan tog i handan sin.
För vargen rila i vinterkyla, jag ska göra dig till min.
Och ulven tog sin tös på ryggen, [C] och träden [F] blickstrade förbi.
[Gm] När vargen [Dm] drog och käften [A] slog, genom mörka skogen, fram i varja [Dm] raseri.
Över moss och över hyggen, [C] for de som en [F] iskall vind.
[Gm] Och i kärlehet, [Dm] pötte pälsens [A] let, och kysste varsom [Dm] krovens kind.
Dit hem till vargamannens kula, [C] kom de på en [F] ögonblick.
[Gm] Och tösen [Dm] lekte, och ulven [A] smekte, med sin tand och kron som ett antik.
[D] Och under fullmånen en gula, [C] där dansade de [F] med varann.
[G] Och tösens hand [D] satt i ulvigt [A] brand, deras varga hjärtan smälte samman, och de brand.
[Dm] Igen var man hand mot kalla loven, [C] jag ska [F] göra dig till min.
[Gm] Känner hjärtat [D] ticka, du varga [A] flicka, undra vad en tösen far till sitt [D] sin.
Vargman hand mot kalla loven, [C] flickan tog i [F] handans kin.
[Gm] Hör vargar [D] yla i vinterkyla, [Am] jag ska [Dm] göra dig till min.
Och våren kom till varga skogen, [G] [C] tillsammans gick de [F] ut på jakt.
[Gm] Demot [Dm] sommarlida, kom i flickans sida, [A] ja där fanns han troget kvar som han hade sagt.
[Dm] Men för flickan valde tiden nogen, [C] ej längre hennes [F] hjärta brand.
[Gm] Och dagen [Dm] grydde, och flickan [A] flydde, för att söka [Dm] en annan man.
Men det budet snart till gråben nådde, [C] och gråtande så [F] sprang han ut.
[Gm] Och över [Dm] berge, genom ben och märg, [A] kunde männen höra vargens bröstna hjärtas ljud.
[Dm] Och tösen nya karen rådde, [C] rid iväg för [F] fulla han hov.
[Gm] Men från kvästens [D] land fick han ingen chans, [A] den mannen [Dm] följde vargen ro.
[D]
[E] [Dm] Igen var man hand mot kalla loven, [C] jag ska göra [F] dig till min.
[Gm] Känner hjärtat [D] sticka, varje [A] blicka, undrar vad den tösen har ut i sitt [Dm] syn.
Varman hand mot kalla loven, [C] flickan tog i [F] handans kin.
[Gm] Hör vargar [Dm] yla i [A] vinterkyla, [Ab] jag ska [D] göra dig till min.
Men flickan visste att Ulvar elden skydde, [C] så hon satt eld på [F] hela byn.
Till [Gm] bled eld hon [D] döpte, och männen löpte, [A] medan lovorna slog högre upp i skin.
[Dm] Men sedeln ulven aldrig flyttade, [C] tillsammans gick de [F] upp i fin.
[Gm] Mot varandras [Dm] arm, i en eld så [A] varm, fick varja mann [Em] omö sitt sista äventyr.
[A] Och i lågen [D] av den röda glöden, [C] än en gång de [F] båda brann.
[Gm] Utav låg och [F] kyst, sen blir [D] allting [Gm] tyst.
[G] Men [A] tystnad vittnar om att varja kärlek än är sann.
[Dm] Tillsammans fick de möta döden, [C] tillsammans fick de [F] brinna [G] ut.
Och i hettans låga [Dm] och eldens [A] blåga, fann vi på varann igen [Dm] till slut.
Kom gärna med i sista rösta, det blir så visst.
I en varm hand mot kalla loven, [C]
jag ska göra [F] dig till min.
[Gm] Känner jag att jag [D] fick här varje [A] flicka, undra vad en tusen har du till sig [D] till.
När varman [Dm] hand mot kalla loven, [C] flickan tog [F] i hand av ansinn.
[Gm] För varja [Dm] rila i vinterkiva, [A] jag ska göra dig till, jag ska göra dig till,
jag ska göra dig [Bb] till min.
[Dm]
Key:
Dm
A
F
C
Gm
Dm
A
F
[Dm] _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ Den flickan mötte varg i skogen, och vargen sa, dig vill jag ha.
Och flickan ökade och tveka, men så drog hon mot i sig, och så hon sa, då må du mig vara trogen.
Och aldrig vill jag ha någon namn, och vargen lod, och handan tog [A] och sa, för vargen kärlek är nästan.
[Dm] _
_ _ Igen var man hand mot kalla loven, jag ska göra dig till min.
Känn i hjärtat sticka, du varga flicka, undra vad den sösen har i sitt syn.
Var man hand mot kalla loven, flickan tog i handan sin.
För vargen rila i vinterkyla, jag ska göra dig till min. _ _ _
_ _ _ Och ulven tog sin tös på ryggen, [C] och träden [F] blickstrade förbi.
[Gm] När vargen [Dm] drog och käften [A] slog, genom mörka skogen, fram i varja [Dm] raseri.
Över moss och över hyggen, [C] for de som en [F] iskall vind.
[Gm] Och i kärlehet, [Dm] pötte pälsens [A] let, och kysste varsom [Dm] krovens kind.
_ Dit hem till vargamannens kula, [C] kom de på en [F] ögonblick.
[Gm] Och tösen [Dm] lekte, och ulven [A] smekte, med sin tand och kron som ett antik.
[D] Och under fullmånen en gula, [C] där dansade de [F] med varann.
[G] Och tösens hand [D] satt i ulvigt [A] brand, deras varga hjärtan smälte samman, och de brand. _ _
[Dm] _ Igen var man hand mot kalla loven, [C] jag ska [F] göra dig till min.
[Gm] Känner hjärtat [D] ticka, du varga [A] flicka, undra vad en tösen far till sitt [D] sin.
Vargman hand mot kalla loven, [C] flickan tog i [F] handans kin.
[Gm] Hör vargar [D] yla i vinterkyla, [Am] jag ska [Dm] göra dig till min. _ _ _ _ _
Och våren kom till varga skogen, [G] _ [C] tillsammans gick de [F] ut på jakt.
[Gm] Demot [Dm] sommarlida, kom i flickans sida, [A] ja där fanns han troget kvar som han hade sagt.
[Dm] Men för flickan valde tiden nogen, [C] ej längre hennes [F] hjärta brand.
[Gm] Och dagen [Dm] grydde, och flickan [A] flydde, för att söka [Dm] en annan man. _
_ _ _ _ _ Men det budet snart till gråben nådde, [C] och gråtande så [F] sprang han ut.
[Gm] Och över [Dm] berge, genom ben och märg, [A] kunde männen höra vargens bröstna hjärtas ljud.
[Dm] Och tösen nya karen rådde, [C] rid iväg för [F] fulla han hov.
[Gm] Men från kvästens [D] land fick han ingen chans, [A] den mannen [Dm] följde vargen ro.
[D] _ _ _ _
_ _ [E] _ [Dm] Igen var man hand mot kalla loven, [C] jag ska göra [F] dig till min.
[Gm] Känner hjärtat [D] sticka, varje [A] blicka, undrar vad den tösen har ut i sitt [Dm] syn.
Varman hand mot kalla loven, [C] flickan tog i [F] handans kin.
[Gm] Hör vargar [Dm] yla i [A] vinterkyla, [Ab] jag ska [D] göra dig till min. _ _ _ _
_ Men flickan visste att Ulvar elden skydde, [C] så hon satt eld på [F] hela byn.
Till [Gm] bled eld hon [D] döpte, och männen löpte, [A] medan lovorna slog högre upp i skin.
[Dm] Men sedeln ulven aldrig flyttade, [C] tillsammans gick de [F] upp i fin.
[Gm] Mot varandras [Dm] arm, i en eld så [A] varm, fick varja mann [Em] omö sitt sista _ äventyr.
[A] Och i lågen [D] av den röda glöden, [C] än en gång de [F] båda brann.
[Gm] Utav låg och [F] kyst, sen blir [D] allting [Gm] tyst.
[G] Men [A] tystnad vittnar om att varja kärlek än är sann.
[Dm] _ Tillsammans fick de möta döden, [C] tillsammans fick de [F] brinna [G] ut.
Och i hettans låga [Dm] och eldens [A] blåga, fann vi på varann igen [Dm] till slut.
Kom gärna med i sista rösta, det blir så visst.
I en varm hand mot kalla loven, [C]
jag ska göra [F] dig till min.
[Gm] Känner jag att jag [D] fick här varje [A] flicka, undra vad en tusen har du till sig [D] till.
När varman [Dm] hand mot kalla loven, [C] flickan tog [F] i hand av ansinn.
[Gm] För varja [Dm] rila i vinterkiva, [A] jag ska göra dig till, jag ska göra dig till,
jag ska göra dig [Bb] till min.
_ _ _ [Dm] _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ Den flickan mötte varg i skogen, och vargen sa, dig vill jag ha.
Och flickan ökade och tveka, men så drog hon mot i sig, och så hon sa, då må du mig vara trogen.
Och aldrig vill jag ha någon namn, och vargen lod, och handan tog [A] och sa, för vargen kärlek är nästan.
[Dm] _
_ _ Igen var man hand mot kalla loven, jag ska göra dig till min.
Känn i hjärtat sticka, du varga flicka, undra vad den sösen har i sitt syn.
Var man hand mot kalla loven, flickan tog i handan sin.
För vargen rila i vinterkyla, jag ska göra dig till min. _ _ _
_ _ _ Och ulven tog sin tös på ryggen, [C] och träden [F] blickstrade förbi.
[Gm] När vargen [Dm] drog och käften [A] slog, genom mörka skogen, fram i varja [Dm] raseri.
Över moss och över hyggen, [C] for de som en [F] iskall vind.
[Gm] Och i kärlehet, [Dm] pötte pälsens [A] let, och kysste varsom [Dm] krovens kind.
_ Dit hem till vargamannens kula, [C] kom de på en [F] ögonblick.
[Gm] Och tösen [Dm] lekte, och ulven [A] smekte, med sin tand och kron som ett antik.
[D] Och under fullmånen en gula, [C] där dansade de [F] med varann.
[G] Och tösens hand [D] satt i ulvigt [A] brand, deras varga hjärtan smälte samman, och de brand. _ _
[Dm] _ Igen var man hand mot kalla loven, [C] jag ska [F] göra dig till min.
[Gm] Känner hjärtat [D] ticka, du varga [A] flicka, undra vad en tösen far till sitt [D] sin.
Vargman hand mot kalla loven, [C] flickan tog i [F] handans kin.
[Gm] Hör vargar [D] yla i vinterkyla, [Am] jag ska [Dm] göra dig till min. _ _ _ _ _
Och våren kom till varga skogen, [G] _ [C] tillsammans gick de [F] ut på jakt.
[Gm] Demot [Dm] sommarlida, kom i flickans sida, [A] ja där fanns han troget kvar som han hade sagt.
[Dm] Men för flickan valde tiden nogen, [C] ej längre hennes [F] hjärta brand.
[Gm] Och dagen [Dm] grydde, och flickan [A] flydde, för att söka [Dm] en annan man. _
_ _ _ _ _ Men det budet snart till gråben nådde, [C] och gråtande så [F] sprang han ut.
[Gm] Och över [Dm] berge, genom ben och märg, [A] kunde männen höra vargens bröstna hjärtas ljud.
[Dm] Och tösen nya karen rådde, [C] rid iväg för [F] fulla han hov.
[Gm] Men från kvästens [D] land fick han ingen chans, [A] den mannen [Dm] följde vargen ro.
[D] _ _ _ _
_ _ [E] _ [Dm] Igen var man hand mot kalla loven, [C] jag ska göra [F] dig till min.
[Gm] Känner hjärtat [D] sticka, varje [A] blicka, undrar vad den tösen har ut i sitt [Dm] syn.
Varman hand mot kalla loven, [C] flickan tog i [F] handans kin.
[Gm] Hör vargar [Dm] yla i [A] vinterkyla, [Ab] jag ska [D] göra dig till min. _ _ _ _
_ Men flickan visste att Ulvar elden skydde, [C] så hon satt eld på [F] hela byn.
Till [Gm] bled eld hon [D] döpte, och männen löpte, [A] medan lovorna slog högre upp i skin.
[Dm] Men sedeln ulven aldrig flyttade, [C] tillsammans gick de [F] upp i fin.
[Gm] Mot varandras [Dm] arm, i en eld så [A] varm, fick varja mann [Em] omö sitt sista _ äventyr.
[A] Och i lågen [D] av den röda glöden, [C] än en gång de [F] båda brann.
[Gm] Utav låg och [F] kyst, sen blir [D] allting [Gm] tyst.
[G] Men [A] tystnad vittnar om att varja kärlek än är sann.
[Dm] _ Tillsammans fick de möta döden, [C] tillsammans fick de [F] brinna [G] ut.
Och i hettans låga [Dm] och eldens [A] blåga, fann vi på varann igen [Dm] till slut.
Kom gärna med i sista rösta, det blir så visst.
I en varm hand mot kalla loven, [C]
jag ska göra [F] dig till min.
[Gm] Känner jag att jag [D] fick här varje [A] flicka, undra vad en tusen har du till sig [D] till.
När varman [Dm] hand mot kalla loven, [C] flickan tog [F] i hand av ansinn.
[Gm] För varja [Dm] rila i vinterkiva, [A] jag ska göra dig till, jag ska göra dig till,
jag ska göra dig [Bb] till min.
_ _ _ [Dm] _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _