Drinkarflickans Död Chords by Maritza Horn
Tempo:
85.2 bpm
Chords used:
E
B
A
Tuning:Standard Tuning (EADGBE)Capo:+0fret
Start Jamming...
[E] Vid tolvårs ålder en [B] liten flicka
med korg på armen mot [E] krogen går.
Från hemmet henne man [B] järvets skicka
att köpa prängin [E] man väl förstår.
I [A] dryckeslaget där [E] hemma sitter
en [B] rusig fader vid [E] tjövla där.
Bland [A] höga dryvor och [E] kölven bitter
går lilla Anna [B] av [E] unger färg.
Hon blickar uppåt [B] sig färnor tindra
hon viskar där bor min [E] moderhull.
Från tronens glas ser hon [B] ljuset skimra
hon går på gator av [E] renat guld.
Hon [A] dog i dryvan med [E] pär på armen
[B] novembernatten för [E] lidet år.
Och [A] ovan molnen på [E] himla randen
en himmelsk [B] sällighet hon [E] njuta får.
Till mor min för mig så [B] beder Anna
ta hem ditt barn kära [E] snälla Gud.
Och i sitt bleks hon [B] grönes panna
av vita änglar [E] förson till Gud.
Nu [A] har hon kämpat och [E] seger vunnit
den [B] bleka kinden ej [E] tåras ner.
Sin [A] kära moder hon [E] återfunnit
där ingen fjällsmässa mera sker.
Nu uret redan var [B] minatslaget
men ingen annan [E] i brännvin kom.
Och snart din somna det [B] dryckeslaget
som djur det låg och [E] därom varann.
Det [A] somnade men det [E] vakna åter
när [B] solen högt upp på [E] festet slog.
Nu [A] Annas fader sitt [E] brott begråter
dock hjälper ej om han gråter blod.
Han skyndar ut för att [B] möta Anna.
Det var en kall och [E] dyster dag.
Helt plötsligt ses han förfär [B] att stanna
han blev som träffad [E] utav ett slag.
[A] Ut i dryvan han [E] ser sin Anna
med [B] trasig klänning och [E] bara ben.
Han [A] lägger handen på [E] hennes panna
den är [B] förfrusen och [E] hård som sten.
Nu har jag mördat [B] mitt barn
min maka av mina vänner jag [E] tar farväl.
Jag brännvin aldrig ska [B] mer att smaka
och herregud fräls min [E] arma själ.
Å [A] Gud hans blodröda [E] synd förlåter
nu är [B] han fräls men han förda [E] få.
Allt vad [A] han sådde, allt vad [E] han gråter
hans hjärta sviner av djupa sår.
Vad nöd och kämmer, [B] vad sorg och torer
i strömmar flyta [E] oskyldigt blod.
Ja brännvinsfloden [B] frampressar kåren
den tar försvåndet och [E] kraft och mod.
Mot [A] yttre fiender [E] till vårt rike
sig [B] godom lämnade varje [E] man.
[A] [E] Mot [A] henna fiende [E] utan like
drag nu i strid [B] var och en [E] som kan.
med korg på armen mot [E] krogen går.
Från hemmet henne man [B] järvets skicka
att köpa prängin [E] man väl förstår.
I [A] dryckeslaget där [E] hemma sitter
en [B] rusig fader vid [E] tjövla där.
Bland [A] höga dryvor och [E] kölven bitter
går lilla Anna [B] av [E] unger färg.
Hon blickar uppåt [B] sig färnor tindra
hon viskar där bor min [E] moderhull.
Från tronens glas ser hon [B] ljuset skimra
hon går på gator av [E] renat guld.
Hon [A] dog i dryvan med [E] pär på armen
[B] novembernatten för [E] lidet år.
Och [A] ovan molnen på [E] himla randen
en himmelsk [B] sällighet hon [E] njuta får.
Till mor min för mig så [B] beder Anna
ta hem ditt barn kära [E] snälla Gud.
Och i sitt bleks hon [B] grönes panna
av vita änglar [E] förson till Gud.
Nu [A] har hon kämpat och [E] seger vunnit
den [B] bleka kinden ej [E] tåras ner.
Sin [A] kära moder hon [E] återfunnit
där ingen fjällsmässa mera sker.
Nu uret redan var [B] minatslaget
men ingen annan [E] i brännvin kom.
Och snart din somna det [B] dryckeslaget
som djur det låg och [E] därom varann.
Det [A] somnade men det [E] vakna åter
när [B] solen högt upp på [E] festet slog.
Nu [A] Annas fader sitt [E] brott begråter
dock hjälper ej om han gråter blod.
Han skyndar ut för att [B] möta Anna.
Det var en kall och [E] dyster dag.
Helt plötsligt ses han förfär [B] att stanna
han blev som träffad [E] utav ett slag.
[A] Ut i dryvan han [E] ser sin Anna
med [B] trasig klänning och [E] bara ben.
Han [A] lägger handen på [E] hennes panna
den är [B] förfrusen och [E] hård som sten.
Nu har jag mördat [B] mitt barn
min maka av mina vänner jag [E] tar farväl.
Jag brännvin aldrig ska [B] mer att smaka
och herregud fräls min [E] arma själ.
Å [A] Gud hans blodröda [E] synd förlåter
nu är [B] han fräls men han förda [E] få.
Allt vad [A] han sådde, allt vad [E] han gråter
hans hjärta sviner av djupa sår.
Vad nöd och kämmer, [B] vad sorg och torer
i strömmar flyta [E] oskyldigt blod.
Ja brännvinsfloden [B] frampressar kåren
den tar försvåndet och [E] kraft och mod.
Mot [A] yttre fiender [E] till vårt rike
sig [B] godom lämnade varje [E] man.
[A] [E] Mot [A] henna fiende [E] utan like
drag nu i strid [B] var och en [E] som kan.
Key:
E
B
A
E
B
A
E
B
[E] Vid tolvårs ålder en [B] liten flicka
med korg på armen mot [E] krogen går.
Från hemmet henne man [B] järvets skicka
att köpa prängin [E] man väl förstår.
I [A] _ dryckeslaget där [E] hemma sitter
en [B] rusig fader vid [E] tjövla där.
Bland [A] höga dryvor och [E] kölven bitter
går lilla Anna [B] av [E] unger färg.
Hon blickar uppåt [B] sig färnor tindra
hon viskar där bor min [E] moderhull.
Från tronens glas ser hon [B] ljuset skimra
hon går på gator av [E] renat guld.
Hon [A] dog i dryvan med [E] pär på armen _
[B] novembernatten för [E] lidet år.
Och [A] ovan molnen på [E] himla randen
en himmelsk [B] sällighet hon [E] njuta får.
Till mor min för mig så [B] beder Anna
ta hem ditt barn kära [E] snälla Gud.
Och i sitt bleks hon [B] grönes panna
av vita änglar [E] förson till Gud.
Nu [A] har hon kämpat och [E] seger vunnit
den [B] bleka kinden ej [E] tåras ner.
Sin [A] kära moder hon [E] återfunnit
där ingen fjällsmässa mera sker.
Nu uret redan var [B] minatslaget
men ingen annan [E] i brännvin kom.
Och snart din somna det [B] _ dryckeslaget
som djur det låg och [E] därom varann.
Det [A] somnade men det [E] vakna åter
när [B] solen högt upp på [E] festet slog.
Nu [A] Annas fader sitt [E] brott begråter
dock hjälper ej om han gråter blod.
Han skyndar ut för att [B] möta Anna.
Det var en kall och [E] dyster dag.
Helt plötsligt ses han förfär [B] att stanna
han blev som träffad [E] utav ett slag.
[A] Ut i dryvan han [E] ser sin Anna
med [B] trasig klänning och [E] bara ben.
Han [A] lägger handen på [E] hennes panna
den är _ [B] förfrusen och [E] hård som sten.
Nu har jag mördat [B] mitt barn
min maka av mina vänner jag [E] tar farväl.
Jag brännvin aldrig ska [B] mer att smaka
och herregud fräls min [E] arma själ.
Å [A] Gud hans blodröda [E] synd förlåter
nu är [B] han fräls men han förda [E] få.
Allt vad [A] han sådde, allt vad [E] han gråter
hans hjärta sviner av djupa _ sår.
Vad nöd och kämmer, [B] vad sorg och torer
i strömmar flyta [E] oskyldigt blod.
Ja _ brännvinsfloden [B] frampressar kåren
den tar försvåndet och [E] kraft och mod.
Mot [A] yttre fiender [E] till vårt rike
sig [B] godom lämnade varje [E] man.
[A] [E] Mot [A] henna fiende [E] utan like
drag nu i strid [B] var och en [E] som kan. _
_ _ _ _ _ _
med korg på armen mot [E] krogen går.
Från hemmet henne man [B] järvets skicka
att köpa prängin [E] man väl förstår.
I [A] _ dryckeslaget där [E] hemma sitter
en [B] rusig fader vid [E] tjövla där.
Bland [A] höga dryvor och [E] kölven bitter
går lilla Anna [B] av [E] unger färg.
Hon blickar uppåt [B] sig färnor tindra
hon viskar där bor min [E] moderhull.
Från tronens glas ser hon [B] ljuset skimra
hon går på gator av [E] renat guld.
Hon [A] dog i dryvan med [E] pär på armen _
[B] novembernatten för [E] lidet år.
Och [A] ovan molnen på [E] himla randen
en himmelsk [B] sällighet hon [E] njuta får.
Till mor min för mig så [B] beder Anna
ta hem ditt barn kära [E] snälla Gud.
Och i sitt bleks hon [B] grönes panna
av vita änglar [E] förson till Gud.
Nu [A] har hon kämpat och [E] seger vunnit
den [B] bleka kinden ej [E] tåras ner.
Sin [A] kära moder hon [E] återfunnit
där ingen fjällsmässa mera sker.
Nu uret redan var [B] minatslaget
men ingen annan [E] i brännvin kom.
Och snart din somna det [B] _ dryckeslaget
som djur det låg och [E] därom varann.
Det [A] somnade men det [E] vakna åter
när [B] solen högt upp på [E] festet slog.
Nu [A] Annas fader sitt [E] brott begråter
dock hjälper ej om han gråter blod.
Han skyndar ut för att [B] möta Anna.
Det var en kall och [E] dyster dag.
Helt plötsligt ses han förfär [B] att stanna
han blev som träffad [E] utav ett slag.
[A] Ut i dryvan han [E] ser sin Anna
med [B] trasig klänning och [E] bara ben.
Han [A] lägger handen på [E] hennes panna
den är _ [B] förfrusen och [E] hård som sten.
Nu har jag mördat [B] mitt barn
min maka av mina vänner jag [E] tar farväl.
Jag brännvin aldrig ska [B] mer att smaka
och herregud fräls min [E] arma själ.
Å [A] Gud hans blodröda [E] synd förlåter
nu är [B] han fräls men han förda [E] få.
Allt vad [A] han sådde, allt vad [E] han gråter
hans hjärta sviner av djupa _ sår.
Vad nöd och kämmer, [B] vad sorg och torer
i strömmar flyta [E] oskyldigt blod.
Ja _ brännvinsfloden [B] frampressar kåren
den tar försvåndet och [E] kraft och mod.
Mot [A] yttre fiender [E] till vårt rike
sig [B] godom lämnade varje [E] man.
[A] [E] Mot [A] henna fiende [E] utan like
drag nu i strid [B] var och en [E] som kan. _
_ _ _ _ _ _