Du Kommer Aldrig Få Se Mig Chords by Roffe Ruff
Tempo:
84.95 bpm
Chords used:
F#m
A
C#
F#
Bm
Tuning:Standard Tuning (EADGBE)Capo:+0fret
Start Jamming...
[Bm] [A] [G#] [C#]
[Bm] [A] [G#] [C] [B]
[A#] [F] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [A]
[C#] Han.
[F#m] Hon var kall som en [A] vinterdag.
Hon sa Jag [C#] gillar namnet lustligt [F#] ett [F#m] andetag.
Men sedan när lusten gick ut fanns det [A] ingen kvar på [C#] frågan om hur fanns det [F#m] ingen
svar.
Låg om till hösten hade henne kärlek för mig.
[A] Så skulle [C#] lusten framåt.
Vården blomma [F#] upp igen.
[F#m] Men [Bm] jag har med åren blivit [A] smartare.
Jag saknar inte [D] såren som skapade.
[F#] [C#] Visst är det [F#m] lustigt när de [A] återvänder och hennes [C#] vänner kräver att man ska [F#] förlåta henne.
[F#m] Att hon har ändrat sig om jag bara [A] låter henne komma [C#] tillbaka så ska hon inte vara någon
[F#] blåre [F#m] längre.
Det finns ett ordspråk som [A] säger något i stil med [C#] att den som
ingenting [F#] vet kommer [F#m] aldrig känna [Bm] klive.
Du får [A] ta det hur du vill, men jag känner till för [D] mycket.
[F#m] Du borde veta vad jag [C#] tycker.
[F#m] Jag lämnar [A] skutan [C#] med en kupp i [F#m] min hand.
Den jag blev [A]
[C#] utan känner ingen.
[F#] [F#m] Han finnar min.
[C#] [F#m] [Bm] Du [A] kommer [D] aldrig få se mig.
[F#] [F#m] Hon var varm som en [A] sommardag.
Hennes [C#] värme fick tvivlet att [F#] damla av.
[F#m] Jag kände hopp inför livet [A] som det var, men jag [C#] tog inget för givet.
Det [F#] som jag [F#m] var i en natt som gjorde mörkret sig [A] på min och mitt [C#] förflyttande fick huvudet [F#] slåsling.
[F#m] Efter ett [Bm] tag börjar misstankarna [A] slå blind.
Jag tappar [D] bort mig för tappad och [F#] småsyn.
[C#] Jag tyckte [F#m] se ett [A] mönster som jag hade sett [C#] förut och tog logiken till ett [F#] fönster och jag [F#m] kastade
rätt ur.
Jag kunde [A] höra när det brast och gick i [C#] tur.
Jag kunde säkert [F#] reparera det med [F#m] krafterna.
Vår slug.
Du börjar [A] trötta på mitt märkliga [C#] beteende.
Det är inget [F#m] märkligt, men det märktes på ditt [Bm] leende och kunde [A] förespråk beslutet om din [D] kalla
brygg så hårt på slutet att jag [C#] tog mitt pick och [F#m] pack och gick.
Jag lämnar [A] skutan [C#] med en kund i [F#m] min hand.
Den [A] som blev utan [C#] märkte [F#] ingenting.
[F#m] Ha [A] fina [C#] minnen om [F#] övrigt.
[F#m] [Bm] Jag [A] lämnar in.
[D] Jag blev.
[F#] [F#m] Jag lämnar skutan
[C#] med en kund i [F#m] min hand.
Den som blev [A]
[C#] utan märkte [F#] ingenting.
[F#m] Ha [A] fina [C#] minnen om [F#] övrigt.
[F#m] [Bm] Jag [A] lämnar in.
[D] Jag blev.
[F#] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [D] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [Bm] [A]
[D] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [Bm] [A]
[D] Personer [F#m] kan aldrig minnas.
[Bm] [A] [G#] [C] [B]
[A#] [F] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [A]
[C#] Han.
[F#m] Hon var kall som en [A] vinterdag.
Hon sa Jag [C#] gillar namnet lustligt [F#] ett [F#m] andetag.
Men sedan när lusten gick ut fanns det [A] ingen kvar på [C#] frågan om hur fanns det [F#m] ingen
svar.
Låg om till hösten hade henne kärlek för mig.
[A] Så skulle [C#] lusten framåt.
Vården blomma [F#] upp igen.
[F#m] Men [Bm] jag har med åren blivit [A] smartare.
Jag saknar inte [D] såren som skapade.
[F#] [C#] Visst är det [F#m] lustigt när de [A] återvänder och hennes [C#] vänner kräver att man ska [F#] förlåta henne.
[F#m] Att hon har ändrat sig om jag bara [A] låter henne komma [C#] tillbaka så ska hon inte vara någon
[F#] blåre [F#m] längre.
Det finns ett ordspråk som [A] säger något i stil med [C#] att den som
ingenting [F#] vet kommer [F#m] aldrig känna [Bm] klive.
Du får [A] ta det hur du vill, men jag känner till för [D] mycket.
[F#m] Du borde veta vad jag [C#] tycker.
[F#m] Jag lämnar [A] skutan [C#] med en kupp i [F#m] min hand.
Den jag blev [A]
[C#] utan känner ingen.
[F#] [F#m] Han finnar min.
[C#] [F#m] [Bm] Du [A] kommer [D] aldrig få se mig.
[F#] [F#m] Hon var varm som en [A] sommardag.
Hennes [C#] värme fick tvivlet att [F#] damla av.
[F#m] Jag kände hopp inför livet [A] som det var, men jag [C#] tog inget för givet.
Det [F#] som jag [F#m] var i en natt som gjorde mörkret sig [A] på min och mitt [C#] förflyttande fick huvudet [F#] slåsling.
[F#m] Efter ett [Bm] tag börjar misstankarna [A] slå blind.
Jag tappar [D] bort mig för tappad och [F#] småsyn.
[C#] Jag tyckte [F#m] se ett [A] mönster som jag hade sett [C#] förut och tog logiken till ett [F#] fönster och jag [F#m] kastade
rätt ur.
Jag kunde [A] höra när det brast och gick i [C#] tur.
Jag kunde säkert [F#] reparera det med [F#m] krafterna.
Vår slug.
Du börjar [A] trötta på mitt märkliga [C#] beteende.
Det är inget [F#m] märkligt, men det märktes på ditt [Bm] leende och kunde [A] förespråk beslutet om din [D] kalla
brygg så hårt på slutet att jag [C#] tog mitt pick och [F#m] pack och gick.
Jag lämnar [A] skutan [C#] med en kund i [F#m] min hand.
Den [A] som blev utan [C#] märkte [F#] ingenting.
[F#m] Ha [A] fina [C#] minnen om [F#] övrigt.
[F#m] [Bm] Jag [A] lämnar in.
[D] Jag blev.
[F#] [F#m] Jag lämnar skutan
[C#] med en kund i [F#m] min hand.
Den som blev [A]
[C#] utan märkte [F#] ingenting.
[F#m] Ha [A] fina [C#] minnen om [F#] övrigt.
[F#m] [Bm] Jag [A] lämnar in.
[D] Jag blev.
[F#] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [D] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [Bm] [A]
[D] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [A]
[C#] [F#m] [Bm] [A]
[D] Personer [F#m] kan aldrig minnas.
Key:
F#m
A
C#
F#
Bm
F#m
A
C#
[Bm] _ _ [A] _ _ [G#] _ _ [C#] _ _
[Bm] _ _ [A] _ _ [G#] _ _ [C] _ [B] _
[A#] _ _ _ [F] _ [F#m] _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ _ _ _ _ [A] _
[C#] _ Han.
[F#m] Hon var kall som en [A] vinterdag.
Hon sa Jag [C#] gillar namnet lustligt [F#] ett [F#m] andetag.
Men sedan när lusten gick ut fanns det [A] ingen kvar på [C#] frågan om hur fanns det [F#m] ingen
svar.
Låg om till hösten hade henne kärlek för mig.
[A] Så skulle [C#] lusten framåt.
Vården blomma [F#] upp igen.
[F#m] Men [Bm] jag har med åren blivit [A] smartare.
Jag saknar inte [D] såren som skapade.
[F#] [C#] Visst är det [F#m] lustigt när de [A] återvänder och hennes [C#] vänner kräver att man ska [F#] förlåta henne.
[F#m] Att hon har ändrat sig om jag bara [A] låter henne komma [C#] tillbaka så ska hon inte vara någon
[F#] blåre [F#m] längre.
Det finns ett ordspråk som [A] säger något i stil med [C#] att den som
ingenting [F#] vet kommer [F#m] aldrig känna [Bm] klive.
Du får [A] ta det hur du vill, men jag känner till för [D] mycket.
[F#m] Du borde veta vad jag [C#] tycker.
[F#m] Jag lämnar [A] skutan [C#] med en kupp i [F#m] min hand.
Den jag blev [A]
[C#] utan känner ingen.
[F#] _ [F#m] _ Han finnar min.
[C#] _ _ [F#m] _ _ [Bm] Du [A] kommer [D] aldrig få se mig.
_ [F#] [F#m] Hon var varm som en [A] sommardag.
Hennes [C#] värme fick tvivlet att [F#] damla av.
[F#m] Jag kände hopp inför livet [A] som det var, men jag [C#] tog inget för givet.
Det [F#] som jag [F#m] var i en natt som gjorde mörkret sig [A] på min och mitt [C#] förflyttande fick huvudet [F#] slåsling.
[F#m] Efter ett [Bm] tag börjar misstankarna [A] slå blind.
Jag tappar [D] bort mig för tappad och [F#] småsyn.
[C#] Jag tyckte [F#m] se ett [A] mönster som jag hade sett [C#] förut och tog logiken till ett [F#] fönster och jag [F#m] kastade
rätt ur.
Jag kunde [A] höra när det brast och gick i [C#] tur.
Jag kunde säkert [F#] reparera det med [F#m] krafterna.
Vår slug.
Du börjar [A] trötta på mitt märkliga [C#] beteende.
Det är inget [F#m] märkligt, men det märktes på ditt [Bm] leende och kunde [A] förespråk beslutet om din [D] kalla
brygg så hårt på slutet att jag [C#] tog mitt pick och [F#m] pack och gick.
Jag lämnar [A] skutan [C#] med en kund i [F#m] min hand.
Den [A] som blev utan [C#] märkte [F#] ingenting.
[F#m] _ Ha [A] fina [C#] minnen om [F#] övrigt.
[F#m] _ [Bm] Jag [A] lämnar in.
[D] Jag blev.
[F#] _ _ [F#m] Jag lämnar skutan
[C#] med en kund i [F#m] min hand.
Den som blev [A]
[C#] utan märkte [F#] ingenting.
[F#m] _ Ha [A] fina [C#] minnen om [F#] övrigt.
[F#m] _ [Bm] Jag [A] lämnar in.
[D] Jag blev.
[F#] _ _ [F#m] _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ [D] _ [F#m] _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ _ _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ _ [Bm] _ _ [A] _ _
[D] _ _ [F#m] _ _ _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ _ _ _ _ [A] _
[C#] _ _ [F#m] _ _ _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ _ [Bm] _ _ [A] _ _
[D] Personer [F#m] kan aldrig minnas. _ _ _
[Bm] _ _ [A] _ _ [G#] _ _ [C] _ [B] _
[A#] _ _ _ [F] _ [F#m] _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ _ _ _ _ [A] _
[C#] _ Han.
[F#m] Hon var kall som en [A] vinterdag.
Hon sa Jag [C#] gillar namnet lustligt [F#] ett [F#m] andetag.
Men sedan när lusten gick ut fanns det [A] ingen kvar på [C#] frågan om hur fanns det [F#m] ingen
svar.
Låg om till hösten hade henne kärlek för mig.
[A] Så skulle [C#] lusten framåt.
Vården blomma [F#] upp igen.
[F#m] Men [Bm] jag har med åren blivit [A] smartare.
Jag saknar inte [D] såren som skapade.
[F#] [C#] Visst är det [F#m] lustigt när de [A] återvänder och hennes [C#] vänner kräver att man ska [F#] förlåta henne.
[F#m] Att hon har ändrat sig om jag bara [A] låter henne komma [C#] tillbaka så ska hon inte vara någon
[F#] blåre [F#m] längre.
Det finns ett ordspråk som [A] säger något i stil med [C#] att den som
ingenting [F#] vet kommer [F#m] aldrig känna [Bm] klive.
Du får [A] ta det hur du vill, men jag känner till för [D] mycket.
[F#m] Du borde veta vad jag [C#] tycker.
[F#m] Jag lämnar [A] skutan [C#] med en kupp i [F#m] min hand.
Den jag blev [A]
[C#] utan känner ingen.
[F#] _ [F#m] _ Han finnar min.
[C#] _ _ [F#m] _ _ [Bm] Du [A] kommer [D] aldrig få se mig.
_ [F#] [F#m] Hon var varm som en [A] sommardag.
Hennes [C#] värme fick tvivlet att [F#] damla av.
[F#m] Jag kände hopp inför livet [A] som det var, men jag [C#] tog inget för givet.
Det [F#] som jag [F#m] var i en natt som gjorde mörkret sig [A] på min och mitt [C#] förflyttande fick huvudet [F#] slåsling.
[F#m] Efter ett [Bm] tag börjar misstankarna [A] slå blind.
Jag tappar [D] bort mig för tappad och [F#] småsyn.
[C#] Jag tyckte [F#m] se ett [A] mönster som jag hade sett [C#] förut och tog logiken till ett [F#] fönster och jag [F#m] kastade
rätt ur.
Jag kunde [A] höra när det brast och gick i [C#] tur.
Jag kunde säkert [F#] reparera det med [F#m] krafterna.
Vår slug.
Du börjar [A] trötta på mitt märkliga [C#] beteende.
Det är inget [F#m] märkligt, men det märktes på ditt [Bm] leende och kunde [A] förespråk beslutet om din [D] kalla
brygg så hårt på slutet att jag [C#] tog mitt pick och [F#m] pack och gick.
Jag lämnar [A] skutan [C#] med en kund i [F#m] min hand.
Den [A] som blev utan [C#] märkte [F#] ingenting.
[F#m] _ Ha [A] fina [C#] minnen om [F#] övrigt.
[F#m] _ [Bm] Jag [A] lämnar in.
[D] Jag blev.
[F#] _ _ [F#m] Jag lämnar skutan
[C#] med en kund i [F#m] min hand.
Den som blev [A]
[C#] utan märkte [F#] ingenting.
[F#m] _ Ha [A] fina [C#] minnen om [F#] övrigt.
[F#m] _ [Bm] Jag [A] lämnar in.
[D] Jag blev.
[F#] _ _ [F#m] _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ [D] _ [F#m] _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ _ _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ _ [Bm] _ _ [A] _ _
[D] _ _ [F#m] _ _ _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ _ _ _ _ [A] _
[C#] _ _ [F#m] _ _ _ _ [A] _ _
[C#] _ _ [F#m] _ _ [Bm] _ _ [A] _ _
[D] Personer [F#m] kan aldrig minnas. _ _ _