Chords for Ted Gärdestad intervju - Caramba! 1991

Ja, Ted.
Vad tänker du när du ser den där lilla killen? _
_ Ja, _ det var så länge sen, så jag minns inte så mycket.
Men de här klippen, väcker de några känslor hos dig?
–Ja, det gör det.
–Vadå?
_ _ [C#] _
Det var ju en rolig och spännande tid. _ _
Det har på nåt sätt blivit en ny Ted Gärdestad Våg nu.
Dina gamla låtar spelas på radio igen.
–Men du själv är på gång igen.
–Ja.
–Du håller på att skriva musik.
–Ja.
_ –Hur går det?
–Det går bra.
Man ska inte kunna få en liten sån här melodislinga bara.
–Det är ingenting som är färdigt än.
–Nej.
_ Det är tio år sen vi hörde nånting från dig.
_ Då jobbar du med Björn och Benny.
Har du kontakt med dem?
Jag har fortfarande.
Jag brukar träffa Benny Andersson i studion.
–Jobbar ni [G] ihop eller spelar du för honom?
–Det gör vi inte _ just nu.
_ _ –Vad gör du annars idag?
–Jag skriver melodier till en ny LP-skiva.
–Är det på svenska?
–Det kommer att bli på svenska.
–Kanske en annan låt på engelska.
–Tillsammans med din bror?
Du lämnade musiken och gick med i bagvanrörelsen i början av 80-talet.
–Vad gav det dig då?
_ _ –Anledningen var att _ meditera.
Det var _ själva kärnan i det hela.
Idag är bagvan borta.
Men finns det nånting som den har gett dig?
–Vad är din inställning till den idag?
_ _ –Jag fortsätter att meditera.
_ _ –Hur ofta då?
Är det dagligen? _
–Nej, det är det väl inte riktigt. _ _ _ _
_ _ _ _ [C#] _ _ Jag gör det då och då, när jag får lust.
Det _ hände nåt otroligt som måste ha förändrat ditt liv ganska mycket.
Du var på resa i Europa.
_ Oss och mördare Solof Palme mördades i [E] Stockholm.
[A#] Du fick reda på att det fanns [C#] misstankar om att du var gärningsmannen.
–Hur reagerade du?
_ –Ja_
_ _ _ [D]
Först visste jag inte om jag skulle ta det på allvar. _ _ _
Det _ _ blev en _ [G] _
_ _ chock, _ _ _ _ det gjorde det.
_ Men jag tog det_ _ _ _ _ _ _ _
_ _ _ _ _ _ Varför tror du att såna rykten kom ifrån?
_ –Jag har ingen aning.
–Sen kom du hem och polisen förhörde dig.
De hade fått _ en del _ [N] _ brev.
Men _ de ville bara avskriva det hela.
–Kan man komma över såna misstankar?
–Jo, det är klart.
Jag har aldrig tagit det _ på _ allvar.
–Det är ganska otroligt.
–Ja, precis. _
_ _ –Klart är det att jag gjorde det.
–Hur gamla är dina barn?
–De är åtta och nio år.
–Har du kontakt med dem?
–Ja.
–Hur ofta ses ni? _ _
Vi ses väl inte _ regelbundet, men _ jag håller kontakten med dem hela tiden.
Det finns ingen chans att [G#m] få höra en liten _ melodislinga vara på flygeln.
_ Vi ska [C] höra hur Ted låter.
[F] _ [C] _ _ _ _ _ [Am] _
_ [Em] _ _ [F] _ _ _ _ [C] _
_ [G] _ _ _ [F] _ [C] _ _ _
[Am] _ [F] _ [C] _ [Gm] _ [F] _ [C] _ _ _
_ _ En av favoriterna, Leaving Those Blue Virgin Isles.
–Vad hoppas du av framtiden?
_ –Det jag håller på att koncentrera mig på–
–är att skriva melodier till den här nya LP-skivan.
Känner du att kraven är stora på att du ska komma tillbaka?
_ _ _ _ _ Jag träffar idylligen folk på gatan.
Jag får brev och _ människor som ringer och frågar vad jag håller på med.
De önskar att jag ska komma tillbaka.
_ _ _ Att de lyssnar på mina gamla skivor.
_ –Nu är du på väg tillbaka.
–Ja.
–Välkommen till dig.
Tack ska