Chords for Evert Taube Karl Alfred 1921 Debutskivan
Tempo:
94.7 bpm
Chords used:
G
C
F
Am
Tuning:Standard Tuning (EADGBE)Capo:+0fret
Start Jamming...
En ung man, Karl Alfred [G] var hans namn, han får så [G] vida, från [C] hand till hand.
Han var så lycklig med sitt [F] fria liv, han [G] hade ännu ej [C] brädskapit.
Som Lekmas fotor kände han [G] sitt bröd, hans moder levde men hans par [C] var död.
Han skrev sig kär till modernams [F] ibland, och [G] kände fänslingar [C] från fjärran land.
Fortsatt lädes är en [G] trevlig stad, där är en skö man alldeles i nöjd [C] och glad.
Karl Alfred smyggar sig och går [F] i land med [G] glapphörnar och med fänslingar [C] i hand.
Till en teater går Karl [G] Alfred se, hur han har gått i lands att roga [C] sig.
Där sitter han sig upp på [F] nästaren, då hörs en [G] bröst, hello my little [C] friend.
Han vänder sig och ser i [G] samma stund, en vacker flicka, hennes tröta [C] död.
Den ser mot honom och hon viskar sin, [F] come on my [G] darling, sjöng med mig [C] i kväll.
Och när de föreställningen är [G] slut, så går Karl Alfred med en flicka [C] nu.
Hon säger följ du med din [F] elinor, då [G] ska du se hur snyggt och [C] fint jag vår.
Ut i ett hus upp på [G] Victoria strid, där borste hon, han följer [C] henne dit.
När sitter hon upp på Karl [F] Alfreds ned, då [G] säger hon ta fram din [C] fotmonem.
Karl Alfred frågar, vad ska [G] du med den?
Hon svarar blått, ta hit en [C] strax min vän.
Och i detsamma kliver in [F] en man, en sådan som [G] man ej [C] beskriva kan.
Han riktar mot Karl Alfreds in [G] till stod, en dag gör man en byggveck och [C] byggdans god.
Men går Karl Alfred, röstar [Am] ej hans huvud, han [G] säger blått, ja varsågod och [C] sjuk.
Men nu för vikan tar han [G] fotmonem, och bogen på den emellan ögonen.
[C]
Vem säger han till lilla [F] Elinor, att jag [G] ska ej se hur snyggt [C] jag vår.
Men den som denna liten [G] vikta tar, det är en nördsköman som en [C] gång var.
Ut i ett hus i [F] Fredövåningen, [G] i Portland i [C] Australien.
Han var så lycklig med sitt [F] fria liv, han [G] hade ännu ej [C] brädskapit.
Som Lekmas fotor kände han [G] sitt bröd, hans moder levde men hans par [C] var död.
Han skrev sig kär till modernams [F] ibland, och [G] kände fänslingar [C] från fjärran land.
Fortsatt lädes är en [G] trevlig stad, där är en skö man alldeles i nöjd [C] och glad.
Karl Alfred smyggar sig och går [F] i land med [G] glapphörnar och med fänslingar [C] i hand.
Till en teater går Karl [G] Alfred se, hur han har gått i lands att roga [C] sig.
Där sitter han sig upp på [F] nästaren, då hörs en [G] bröst, hello my little [C] friend.
Han vänder sig och ser i [G] samma stund, en vacker flicka, hennes tröta [C] död.
Den ser mot honom och hon viskar sin, [F] come on my [G] darling, sjöng med mig [C] i kväll.
Och när de föreställningen är [G] slut, så går Karl Alfred med en flicka [C] nu.
Hon säger följ du med din [F] elinor, då [G] ska du se hur snyggt och [C] fint jag vår.
Ut i ett hus upp på [G] Victoria strid, där borste hon, han följer [C] henne dit.
När sitter hon upp på Karl [F] Alfreds ned, då [G] säger hon ta fram din [C] fotmonem.
Karl Alfred frågar, vad ska [G] du med den?
Hon svarar blått, ta hit en [C] strax min vän.
Och i detsamma kliver in [F] en man, en sådan som [G] man ej [C] beskriva kan.
Han riktar mot Karl Alfreds in [G] till stod, en dag gör man en byggveck och [C] byggdans god.
Men går Karl Alfred, röstar [Am] ej hans huvud, han [G] säger blått, ja varsågod och [C] sjuk.
Men nu för vikan tar han [G] fotmonem, och bogen på den emellan ögonen.
[C]
Vem säger han till lilla [F] Elinor, att jag [G] ska ej se hur snyggt [C] jag vår.
Men den som denna liten [G] vikta tar, det är en nördsköman som en [C] gång var.
Ut i ett hus i [F] Fredövåningen, [G] i Portland i [C] Australien.
Key:
G
C
F
Am
G
C
F
Am
_ _ _ _ En ung man, Karl Alfred [G] var hans namn, han får så [G] vida, från [C] hand till hand.
Han var så lycklig med sitt [F] fria liv, han [G] hade ännu ej [C] brädskapit.
Som Lekmas fotor kände han [G] sitt bröd, hans moder levde men hans par [C] var död.
Han skrev sig kär till modernams [F] ibland, och [G] kände _ fänslingar [C] från fjärran land.
_ _ Fortsatt lädes är en [G] trevlig stad, där är en skö man alldeles i nöjd [C] och glad.
Karl Alfred _ smyggar sig och går [F] i land med _ [G] glapphörnar och med fänslingar [C] i hand.
Till en teater går Karl [G] Alfred se, hur han har gått i lands att roga [C] sig.
Där sitter han sig upp på [F] nästaren, då hörs en [G] bröst, hello my little [C] friend.
Han vänder sig och ser i [G] samma stund, en vacker flicka, hennes tröta [C] död.
Den ser mot honom och hon viskar sin, [F] come on my [G] darling, sjöng med mig [C] i kväll.
Och när de _ föreställningen är [G] slut, så går Karl Alfred med en flicka [C] nu.
Hon säger följ du med din [F] elinor, då [G] ska du se hur snyggt och [C] fint jag vår.
Ut i ett hus upp på [G] Victoria strid, där borste hon, han följer [C] henne dit.
När sitter hon upp på Karl [F] Alfreds ned, då [G] säger hon ta fram din [C] fotmonem.
Karl Alfred frågar, vad ska [G] du med den?
Hon svarar blått, ta hit en [C] strax min vän.
Och i _ detsamma kliver in [F] en man, en sådan som [G] man ej [C] beskriva kan.
Han riktar mot Karl Alfreds in [G] till stod, en dag gör man en byggveck och [C] byggdans god.
Men går Karl Alfred, röstar [Am] ej hans huvud, han [G] säger blått, ja varsågod och [C] sjuk.
Men nu för vikan tar han [G] fotmonem, och bogen på den emellan ögonen.
[C]
Vem säger han till lilla [F] Elinor, att jag [G] ska ej se hur snyggt [C] jag vår.
Men den som denna liten [G] vikta tar, det är en _ nördsköman som en [C] gång var.
Ut i ett hus i [F] Fredövåningen, [G] i Portland i [C] Australien. _ _ _ _ _ _ _
Han var så lycklig med sitt [F] fria liv, han [G] hade ännu ej [C] brädskapit.
Som Lekmas fotor kände han [G] sitt bröd, hans moder levde men hans par [C] var död.
Han skrev sig kär till modernams [F] ibland, och [G] kände _ fänslingar [C] från fjärran land.
_ _ Fortsatt lädes är en [G] trevlig stad, där är en skö man alldeles i nöjd [C] och glad.
Karl Alfred _ smyggar sig och går [F] i land med _ [G] glapphörnar och med fänslingar [C] i hand.
Till en teater går Karl [G] Alfred se, hur han har gått i lands att roga [C] sig.
Där sitter han sig upp på [F] nästaren, då hörs en [G] bröst, hello my little [C] friend.
Han vänder sig och ser i [G] samma stund, en vacker flicka, hennes tröta [C] död.
Den ser mot honom och hon viskar sin, [F] come on my [G] darling, sjöng med mig [C] i kväll.
Och när de _ föreställningen är [G] slut, så går Karl Alfred med en flicka [C] nu.
Hon säger följ du med din [F] elinor, då [G] ska du se hur snyggt och [C] fint jag vår.
Ut i ett hus upp på [G] Victoria strid, där borste hon, han följer [C] henne dit.
När sitter hon upp på Karl [F] Alfreds ned, då [G] säger hon ta fram din [C] fotmonem.
Karl Alfred frågar, vad ska [G] du med den?
Hon svarar blått, ta hit en [C] strax min vän.
Och i _ detsamma kliver in [F] en man, en sådan som [G] man ej [C] beskriva kan.
Han riktar mot Karl Alfreds in [G] till stod, en dag gör man en byggveck och [C] byggdans god.
Men går Karl Alfred, röstar [Am] ej hans huvud, han [G] säger blått, ja varsågod och [C] sjuk.
Men nu för vikan tar han [G] fotmonem, och bogen på den emellan ögonen.
[C]
Vem säger han till lilla [F] Elinor, att jag [G] ska ej se hur snyggt [C] jag vår.
Men den som denna liten [G] vikta tar, det är en _ nördsköman som en [C] gång var.
Ut i ett hus i [F] Fredövåningen, [G] i Portland i [C] Australien. _ _ _ _ _ _ _